Thelifeofdumle

Folk förändras, saker förändras. Det är ju oftast bra.. jag menar, förändringar är ingenting man kan hindra, det är sådant som bara sker oavsett om man vill det eller inte. Men inget slår känslan när en person man brukade kunna snacka med allt om har blivit ett jävla as.. :( Att ändå komma ihåg att den personen förut betydde så mycket och kolla på hur den är idag, det suger verkligen. Ni vet när man tycker om någon väldigt mycket? Ja och.. tror, att det är en helt underbar människa som inte blivit som alla andra pågrund av dåligt umhänge eller dryga människor i sin omgivning utan faktiskt lyckats vara sig själv & inte låtit sig förändras utav alla andra.. och så har man fel. Man blir bara så, ledsen. Men som sagt, folk förändras. Jag är jag, jag tänker inte förändra på mig för att kanske inte hela världen älskar mig, det är väl deras problem! :) Klart man förändras ändå, man åldras ju och lever sin ålder.. men att bli så äckligt dryg, kan inte ens kolla på dig utan att vilja spy upp något. Kvällstankar, alla har vi dem, men var finns svaren igentligen? Antar att alla är lite blinda ibland.. Men vi väljer förr eller senare att släppa taget om alla dem här tankarna och personerna också för den delen, för att kunna släppa in nya människor som kan fucka up våra liv... nä skoja bara! För att det är så, och för att det är en del i livet. Förändringar.

Ibland tänker jag på dig, oss. Fast det finns saker man bör gå vidare ifrån, och det här är en av dem eftersom det inte längre är vi. Känar inte till att sakna, det gör ju ingen skillnad ellerhur? Ord spelar ingen roll igentligen, och saknad får inte människor att komma tillbaka, så det är igentligen bara slöseri med tid och tankekraft. Tid är det viktigaste som finns, för den får man aldrig tillbaka. Jag tänker inte slösa bort min tid på minnen, för det är mitt förflutna. Och det förflutna ska man inte gå tillbaka till, för det finns skäl till att det inte hängde med till nuet.